Man kan tänka sig att han var bara deprimerad. Dels var han det, men jag tror att han kände så och kom till den slutsatsen för att han hade fått mycket vishet.

 

Jag har också varit där. Den boken, Predikaren, var en av de fösta som jag läste ur bibeln. Jag tror att Gud ville visa mig att bibeln är mycket mer relaterad till mitt liv och mig än vad jag trodde och jag tror han ville också visa mig att om jag kommer fortsätta på smama väg neråt kommer jag bara bli tommare och mer förkrossad, och att jag har något som kallas för "God-hole". Jag tror att alla människor har det. Jag kände igen mig i det ena och det andra. Jag har aldrig blivit berusad av vin, roat mig som andra på festerna jag varit på och jag har inte legat med killar, men även jag har jagat efter vinden på mitt egna sätt. Alla gör vi det. Man försöker fånga något som man inte kan. Eftersom allt är varaktigt kan det heller inte ge oss ro och äkta lycka. Vårt värde och lycka och liv beror inte på våra ägodelar. Man kan vara fattig och svälta men vara gladare än någon som är rik. Det bästa är att man behöver inte vara någon särskild för att leva livet fullt ut. Man kan vara fylld och tillfreds utan all jagande efter vinden. Jag tror nämligen att man kan fånga upp livet om man har Gud, för att med honom i ditt hål kommer du inte känna att saker är förgäves hela tiden. Kärleken är nyckeln.

 

Jag tror på att allt man gör i kärlek kommer räknas för evigt. Det kommer bli ihågkommet. Om ens namn står i livets bok, tack vare Jesus, kommer man bli ihågkommen. Man behöver inte gå till tomma intet. Vi har en kropp, ett hem, som kommer förgå men vår själ och ande kommer existera i evighet.