Kan inte längre vara tyst

Ibland undrar man hur mycket information man ska stoppa i sig innan det blir för mycket. Som dem senaste dagarna när jag läste om påvens besök i Israel. Dem som inte är religiösa kanske inte bryr sig så mycket om hans besök där. Men hans besök kommer, tror jag, påverka alla så småning om.
 
Mina tankar gick till Israel redan för ett par veckor sedan faktiskt. Jag frågade i mitt innersta om jag borde börja bry om judarna och bara efter någon dag började jag göra det. Gud har förut gett mig drömmar under natten där jag både pratar om Jesus med muslimer och hinduer, men aldrig har jag tänkt på judarna, eller självklart tycker jag det är lika viktigt prata med judarna om Jesus då dem borde förstå att Han är deras messias och ingen annan behövs väntas på. Men efter den frågan började jag få kärlek för judarna på ett speciellt sätt. Bara sådana känslor som Gud kan ge. Jag förstod då att det är viktigt att även jag försöker nå ut till dem, på ett eller annat sätt - vi har ju internet.
 
Efter en vecka kommer jag på att påven kommer ju besöka dem. Så vitt jag vet är det något skumt med den mannen, och jag tror på det andra kristna säger om honom, inte för att jag kan lägga ihop alla pusselbitarna själv. Och man får väl ofta kallas för konstig om man tycker att det är något fel på påven men okej det kan jag ta ifall det händer.
 
Man kan fråga varför han försvarar palestinier när det är dem som förföljer kristna och vill ta ifrån judarna deras land. Dem har ju gott om sin egen yta. Varför skulle lilla Israel behöva delas upp? Det är lika knäppt som att lilla Lettland skulle bli uppdelat av Ryssarna bara för att det redan finns många Ryssar som bor där. Men det är fortfarande Lettland och dem har inget annat land, och det är fortfarande lilla Israel och dem har inget annat land. Okej, det handlar om religion där och om vem som kommer få ha den heliga platsen, men ändå, Torah fanns före Koranen och det står i Torah/Bibeln, Jeremia 23, att Gud kommer döma alla dem som fördelar Israels land.
Här är en länk som ni som är intresserade borde läsa: http://jerusalemsmurar.se/lat-larmet-ljuda/
 
Medan påven går till både muslimer, sen judar och sist kristna pratar han bara om fred, fred och åter fred. Men det står i Bibeln ju att det inte kommer finnas någon fred innan Jesus kommer, utan när människor säger "fred och trygghet" kommer förödelsen.
 
Den riktiga Jesus, vad gjorde han när han kom in i Jerusalem? Han välte omkring borden i templet där människor förhandlade för hans Faders hus ska kallas för en bönens hus. Han sa aldrig att han kom för att skapa fred utan splittring. Jag kan tyvärr inte känna igen Jesus i påven, men påven ska nämligen kallas för Jesus vikarie här på jorden. Nu är det ju inte så att Gud inte vill ha fred på jorden men han själv kommer skapa det när tiden är inne, det har han lovat. Men först måste den laglöse komma. Nu säger jag inte att påven är den laglöse, men jag tror att han förbereder allt för att antikrist ska träda fram och säga att han är Gud och måste bli dyrkad. Vet inte om det kommer gå till bokstavligen att han ska säga "dyrka mig" för det kan ju även ske på ett diskret sätt att människor inte märker att dem börjar dyrka honom. Som nu i vissa kyrkor där människor har börjat se upp mer åt påven än Jesus själv.
 
Man kan också undra varför Vatikan har så många rikedomar... kolla videon från 40:00 ungefär.
 
Ändå säger kyrkans ledare att kyrkan ska bry sig om dem fattiga. Ja, jag klagar ju inte på själva katolikerna, men dem som sitter där högst upp för det är fortfarande just dem som bestämmer och har all makt att göra den största förändringen. Istället spenderar dem tiden på att spana efter utomjordningar och vad mer med deras egna teleskop som heter "Lucifer". Fakta om detta finns om man letar. Det är inte bara ett påhitt för att förfölja den katolska kyrkan.
 
Den katolska kyrkan som jag växte upp har helt förändrats. Dem led längre och längre bort från den kristna läran och särskilt nu när påven intagit plats som ledaren för kyrkan. Men det är väl inte bara därför jag inte längre är katolik. Gud öppnade mina ögon när jag började läsa bibeln på egen hand. Men många katoliker får inte ens läsa bibeln på egen hand eller så tror dem sig höra allt dem behöver när dem är på mässan. Dem förlitar sig på att ledarna kommer säga hela sanningen. Men nej, man måste läsa bibeln själv och särskilt om man är katolik säger jag. Tyvärr kan man se många motsägelser om man föredrar traditioner och kyrkans doktriner. Samtidigt som dem bästa lärorna kommer bytas ut mot något annat och det händer idag redan och det är det som är det farliga om ledarna tar hela makten i deras händer att förändra på Guds ord. Till slut kommer folk säga "vem är du att döma" men vem kommer säga? "vem är du att döma Guds ord?". När dem säger att Jesus inte är Guds son har dem gått för långt.
 
Om det är något jag hatar så är det falska läror. Det var en gång då jag inte brydde mig alls, men när Gud öppnade mina ögon och mitt hjärta för honom började jag prioritera helt andra saker i mitt liv. Om jag var där jag var förut skulle jag kanske också ta emot den nya religionen och världstyret som är på väg att ta över hela världen och det är ett verk av bland annat Illuminati. Dem bryr sig inte alls om människor.
 
Jag slutar väl skriva nu för jag nästan sitter och skakar här men jag kunde inte få ro förrän jag skrev det här. Jag kanske återkommer då och då med sådana här ämnen. Nu ska jag dyka ned i det varma duntäcket som Gud omsveper mig i, för det är så det känns när man är i hans närvaro och kan vila där tryggt.
 
Annars har Evangelist Anita Fuentes på youtube mycket meningsfullt att säga.
Passar på att tipsa om en till kanal Boldsojah4Christ
Så klicka in er dit!

Jubla, du själ!

I morse när jag vaknade upp jublade jag direkt för jag var så tacksam över livet och ännu en dag. Det är väldigt lätt att jubla när man mår bra men däremot svårt om man vaknar en dag som jag gjorde en gång och mår fruktansvärt illa och dåligt i kroppen. Ibland kastas jag ned i ett avgrund och vet inte hur jag kommer ta upp mig igen. Dessa är bara symptom av mitt förflutna liv då jag hade bullimi som det kallas, men jag har aldrig sökt hjälp hos någon människa. Ibland kommer de svängningarna tillbaka, både matmässigt och själsmässigt. Ja, den dagen vaknade jag och tänkte "jag skulle istället vilja vakna upp och jubla varje dag" eller något liknande. Direkt fick jag en annan tanke i mitt huvud, fast som inte var som min egen tanke, som fick mig att stanna upp lite för jag hörde "men gör det då"
 
Sedan den dagen har jag haft svårt att klaga, oavsett hur dåligt jag mår fysiskt. Jag minns det extra mycket idag, även om jag mår bra, men kanske mest för att påminna mig själv extra mycket om hur viktigt det är att vara tacksam för varje dag som man har här på jorden. Kanske kommer jag inte längre må lika bra efter några timmar och därför måste jag veta att jag ska behålla samma röda tråd genom allt med samma attityd.
 
"Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom." - Romarbrevet 12:2

Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. - 1 Tesselonikebrevet 5:16-18
 
Ibland vill denna världen härskare påverka hur vi mår i själen. Han spelar en spratt med oss för att få oss av från banan, för att sätta oss på prov, för att vi till slut ska förlora vår själ. För mår vi inte bra i kroppen, mår vi oftast inte bra i själen heller. Men om vi har gjort Jesus till vårt själs ankare kan vi förlita oss på att oavsett hur det går för oss i denna värld har vi ett större hopp, frid och glädje. Den glädjen är starkare än vad våra fysiska omständigheter säger.
 
Jag ska inte låta min själ påverkas. Själen är emotioner, känslor, tankar och vilja har jag hört, och jag tror det kan stämma riktigt väl. Tror jag börjar förstå det där mer och mer. Så fort något kommer upp som är som hot mot vårt kropp - om vi saknar hälsa, kläder eller pengar och trygghet. Då har vi ett val framför oss - om vi ska klaga eller om vi ska glädjas, tacka och jubla för att vår himmelske Fader förser oss. Det kan också komma upp andra grejer som att någon sårar oss, baktalar oss eller vill reta upp oss. Då har vi också ett val framför oss - om vi ska bli arga och tänka "Åh vad den personen är jobbig" eller "vad den personen säger om mig är inte alls sant, jag gillar inte den personen och ska allt bevisa för andra att jag är bättre" eller om vi ska förlåta och förbli stilla i vårt inre.
 
Därför säger Psaltaren, nu tar jag det på engelska för det låter mycket bättre än på svenska:
"Yes, my soul, find rest in God; my hope comes from him." - Psalm 62:5

Be still, and know that He is God.
 
Den här låten handlar rätt mycket om att bli en ny skapelse och inte påverkas av de gamla lögnerna och känslorna. Därför skriker hon på slutet "joy will come" som betyder ju att glädjen kommer komma. Ibland måste man proklamera det för sin egen själ på ett överröstande sätt.

liene.blogg.se




RSS 2.0