Ni vet, dem gångerna när man lägger stora förhoppningar på en dröm eller i en viss person, men inser att drömmarna var inte lika ljuvliga när de blev verklighet och att någon var inte som du hade förväntat dig. Jag blir bruten varenda gång, särskilt när det gäller någon person. Jag vill bara säga till den personen att jag förväntade mig så mycket bättre och mer och vackrare för att den ska börja tänka till men det är inget jag gör för jag vet inte om jag kan begära något så stort av någon annan.

 

Ingen person är Gud. Men jag tror att Gud uppmuntrar oss att be för andra. Om det är något vi inte trivs med kan vi be. Sen kanske Gud kommer säga nej, ja, vänta eller att han har något bättre för ditt liv. Eller så kanske måste vi lära oss att även vi har spräckt andras förhoppningar och drömmar och gjort att dem tappat respekt för oss. Oavsett vilket älskar jag tanken att vi kan be för allt och att Gud kommer älska oss fortfarande.