Ibland blir det som att även kristna troende blir som "vi måste få ut av det här livet så mycket som möjligt redan nu" eller "låt oss äta, dricka och glädja oss för imorgon dör vi". Det blir så mycket fokus på det jordiska livet och alla välsignelser man kan få från Gud redan här och nu att man sätter det eviga livet ur fokus. Men varje gång jag ber om själars frälsning förstår jag verkligen hur mycket Gud bryr sig just om människors frälsning och att de kan komma till det eviga livet genom Jesus Kristus. För när jag ber så känner jag direkt Guds närvaro på ett sätt som aldrig annars. Det finns nog inget viktigare för honom. För om våra själar blir räddat kan vi ju få del i hans löften för all evighet och inte bara varaktigt. Därför händar det ibland hemska saker under det jordiska livet, och om man tror att Gud hade ämnat att det perfekta livet skulle börja här och nu blir man besviken och kanske till och med förlorar tron på honom och börjar anklaga honom för allt det onda i världen. Men problem, motgångar och lidande händer ibland för att man ska vakna upp, nyktra till och fly till Gud för att få tillflykt. Sen inser man att det var bara ens själ han var ute efter. Detta liv må vara en eld som man går igenom men nästa liv ett underbart ställe där man kan vila och få allt man önskar sig. För det här livet kommer ändå aldrig vara perfekt och man kommer aldrig få ut av livet allt det man önskade eller så förstår jag inte hur man lyckas. "Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain". För mig betyder citaten att i alla livets vändningar, svackor och stormer ska man prisa Gud. Då kommer du känna dig lycklig över det jordiska livet. samtidigt som inte förlora det eviga livet som kommer efteråt. Man kan inte undfly lidande men man kan reagera och handla väldigt olika genom det. Likaså kan man leva det jordsliga livet på olika sätt. Man kan roffa åt sig eller dela med sig till exempel.