Förra torsdagen gjorde jag något för första gången. Åkte helt ensam till Stockholm och även tunnelbanan på helt egen hand. Det var ett stort steg för mig, men kände mig så nöjd efter jag hade gjort det. Får ta fler utmaningar fram över. Samma dag mötte jag, tillsammans med min bror som bor i Stockholm, en lettisk tjej som var hur naturlig som helst att umgås med. Var helt oväntat att jag skulle träffa en främling redan första dagen jag kom till Stockholm, alltså någon jag inte ens snackat med över internet. Sen blev det sova över hos brorsan. Nästa dag åkte jag till Cajsa. Den tjejen är speciell. Det var hur härligt som helst att prata med henne. Inte så ofta man kan också dela sin tro med någon annan. Det blev bönenatt, men vi var för trötta för att stanna kvar. Nästa dag åkte vi intill stan och då köpte jag ett korshalsband, som fick mig att tänka på att vi är döttrar och söner till en kung, med tanke på kronorna, och sen så skadar det inte att halsbandet innehåller färglada pärlor. Nästa dag besökte vi SOS kyrkan. Jag gjorde det för första gången. Spontan som jag blev bestämde jag mig för att stanna ännu en vecka kvar i Stockholm. Fick bland annat träffa min syster som åkte hela vägen från Norge, och min mamma åkte dit också, så nästan hela familjen var samlad hos brorsan kan man nog säga. Bara mormor som fattades. Som sagt var jag spontan, så jag shoppade lite grann, för när annars shoppar jag, haha. Ville få lite glada plagg, för tycker man då så mycket lättare sprider glädje runt omkring sig. Visst är det så? även om kläder är egentligen inget märkvärdigt. På söndag blev det SOS kyrka igen, med uppmuntrande lovsång och bra predikan, men vi stannade inte kvar på fikat efteråt, buu. Så kul att lära känna nytt folk ju, men det får de bli nästa gång då.

 

Jag blev en helt annan person under veckan. Man får ta nya utmaningar och träffa nya människor, men för mig var ändå det allra viktigaste att växa och bli stabilare i min tro.

 

Mitt helande är fortfarande något som jag väntar på. Något går framåt hela tiden, även om det inte syns. Önskar det kunde gå blixtsnabbt som för många andra, men nej, Gud har väl en perfekt tajmning.