Jag kan föreställa, eller snarare se, detta liv som en hållplats. Vi står på plattformen men vi är inte här för att stanna. Vi är på väg till någon annanstans. Eller att vi bara passerar genom detta liv. Det gäller då att inte ta fel tåg. Vi kan aldrig vara helt säkra när tåget till evigheten kommer för att hämta oss upp, men eftersom vi vet att den kan komma när som helst måste vi vara beredda så att vi inte missar den (tåget är Jesus). Vi kan inte kliva på den när den har redan passerat. Den enda chansen vi har är medan vi ännu står på plattformen. Alltså, vi måste göra beslutet nu medan vi lever.