I morse när jag vaknade upp jublade jag direkt för jag var så tacksam över livet och ännu en dag. Det är väldigt lätt att jubla när man mår bra men däremot svårt om man vaknar en dag som jag gjorde en gång och mår fruktansvärt illa och dåligt i kroppen. Ibland kastas jag ned i ett avgrund och vet inte hur jag kommer ta upp mig igen. Dessa är bara symptom av mitt förflutna liv då jag hade bullimi som det kallas, men jag har aldrig sökt hjälp hos någon människa. Ibland kommer de svängningarna tillbaka, både matmässigt och själsmässigt. Ja, den dagen vaknade jag och tänkte "jag skulle istället vilja vakna upp och jubla varje dag" eller något liknande. Direkt fick jag en annan tanke i mitt huvud, fast som inte var som min egen tanke, som fick mig att stanna upp lite för jag hörde "men gör det då"

 

Sedan den dagen har jag haft svårt att klaga, oavsett hur dåligt jag mår fysiskt. Jag minns det extra mycket idag, även om jag mår bra, men kanske mest för att påminna mig själv extra mycket om hur viktigt det är att vara tacksam för varje dag som man har här på jorden. Kanske kommer jag inte längre må lika bra efter några timmar och därför måste jag veta att jag ska behålla samma röda tråd genom allt med samma attityd.

 

 

Ibland vill denna världen härskare påverka hur vi mår i själen. Han spelar en spratt med oss för att få oss av från banan, för att sätta oss på prov, för att vi till slut ska förlora vår själ. För mår vi inte bra i kroppen, mår vi oftast inte bra i själen heller. Men om vi har gjort Jesus till vårt själs ankare kan vi förlita oss på att oavsett hur det går för oss i denna värld har vi ett större hopp, frid och glädje. Den glädjen är starkare än vad våra fysiska omständigheter säger.

 

Jag ska inte låta min själ påverkas. Själen är emotioner, känslor, tankar och vilja har jag hört, och jag tror det kan stämma riktigt väl. Tror jag börjar förstå det där mer och mer. Så fort något kommer upp som är som hot mot vårt kropp - om vi saknar hälsa, kläder eller pengar och trygghet. Då har vi ett val framför oss - om vi ska klaga eller om vi ska glädjas, tacka och jubla för att vår himmelske Fader förser oss. Det kan också komma upp andra grejer som att någon sårar oss, baktalar oss eller vill reta upp oss. Då har vi också ett val framför oss - om vi ska bli arga och tänka "Åh vad den personen är jobbig" eller "vad den personen säger om mig är inte alls sant, jag gillar inte den personen och ska allt bevisa för andra att jag är bättre" eller om vi ska förlåta och förbli stilla i vårt inre.

 

Därför säger Psaltaren, nu tar jag det på engelska för det låter mycket bättre än på svenska:
"Yes, my soul, find rest in God; my hope comes from him." - Psalm 62:5

Den här låten handlar rätt mycket om att bli en ny skapelse och inte påverkas av de gamla lögnerna och känslorna. Därför skriker hon på slutet "joy will come" som betyder ju att glädjen kommer komma. Ibland måste man proklamera det för sin egen själ på ett överröstande sätt.