Jag hade mitt första besök på en skola. Jag gick i 3:an eller 4:an då. Dem hade en historielektion där dem pratade om nunnorna och klostren på medeltiden. Läraren frågade då alla eleverna vad skulle vara värst: att inte äga någonting eller att inte kunna gifta sig. Nunnorna på den tiden fick varken äga någonting eller gifta sig. En efter en svarade att det första skulle vara värst. Bara jag svarade det andra. Att inte kunna äga något kan vara ganska tråkigt men att inte få kunna vara med den person man älskar mest i hela världen var otänkbart för mig.

 

 

Vi kanske skulle inte alltid ge bort alla våra ägodelar för kärlekens skull, men det finns någon som älskar oss så mycket och det är Jesus. Han älskar precis alla människor så mycket att han lämnade sin faders hus, det vill säga han lämnade himlen där han hade allt - där han hade sin härlighet, och för en kort tid var han gjord ringare än änglarna. Han behövde inte komma hit till världen och bli en människa. Gud blev en människa för att utstå allt som vi går igenom. Han bar all smärta, sjukdom, synd och sorg på sig själv. Bara för att han vill vara med oss. Han kunde bli den allra ringaste bara för vår skull. Han kom för att tjäna oss. Gud kom för att tjäna oss, fattar ni?

 

Så om vi förstår det, att Jesus älskar så mycket, hur borde vi besvara det? Jo, det finns exemplar på det i bibeln där en publikan som var rik tog emot Jesus med glädje och gav bort hälften av vad han ägde till fattiga osv.