DIN identitet
Dessa är bilder från min barndom. På första översta bilderna är jag i mitten. På första bilden i andra raden är jag i rött. På bilden till höger är jag den som lutar sig med halva kroppen. På de nedersta ser ni nog, för jag har mörkt hår. Dessa bilder är pärlor.
Har senaste tiden tänkt på hur man var som barn. Ser ni hur fri jag är, och har färgglada kläder? Jag trodde aldrig jag skulle sluta bära färgglada kläder. Jag log. Tänkte inte på hur mina tänder ser ut, förrän bara senare.
På något vis började jag bli "självmedveten". Plötsligt såg jag min kropp och gillade det inte. Jag gillade inte att mina tänder var snea. Jag gillade inte min röst.
Min identitet blev nedriven, tänkte faktiskt först skriva raserad. Andra la på mig etiketterna att jag är blyg, tystlåten. Sen smög andra onda saker in i ens liv. Jag hatade min kropp. Stängde in mig. Sedan dess har jag nog inte vågat uttrycka mig med kroppen, förutom då när jag dansade. Därför har jag så svårt för att spela teater tror jag.
Dem sakerna har gjort att jag har inte vågat leva ut riktigt, har inte kunnat finna min plats riktigt. Har inte riktigt sökt Gud så mycket som jag skulle vilja. Som senaste veckan liksom. Jag har suttit och ätit en hel chipspåse, för mycket glass, choklad, godis, för många smörgåsar + vanlig mat och säkert fler saker som jag har redan förträngt.
På den första bilden är jag den längst till höger. Så fri, fast börjar bli tuff. Skolan lärde ju mig, hehe. På andra bilden är jag den längst till vänster. Börjar tänka på hur jag klär mig för att se mognare ut, hmm. Jag på nedersta bilderna är den som har mörkast hår. Minns att jag runt den tiden började ogilla min kropp för jag gick upp under första tonårsperioden. Började tänka på hur jag poserar. Istället för fri blev jag instängd.
Har ni inte tänkt på att poser, inte är något vi gör fritt, utan något som vi gör för att rama in oss? När man har börjat posera är det svårt att komma ut från det och bli naturlig igen. Det är iaf så jag upplever det.
Jag vet att Gud har ett syfte för oss redan innan vi har fötts. Redan innan vi blev till visste Gud vilka vi skulle vara. Det är den identiteten jag vill komma åt idag. Jag vill veta vem jag är, inte som jag tror utan vem jag är i Kristus. Vem är jag i Gud? För vad var jag skapad? Vad är syftet med mitt liv?
Jag har känt på mig att Gud har velat att jag gör något annorlunda i mitt liv, och jag frågade hur. Idag har jag fått svaret. Det är som om jag äntligen vet min riktiga identitet. Känner mig levande. Och den där ätstörningen, jag vet att jag har kämpat för mycket på egen hand så nu överlåter jag min kamp till Gud. Har länge velat bara kasta ut ätstörningen! och vet ni? det är just det man ska göra. Man ska kasta ut ätstörningen i Jesus namn. För att ätstörning, eller annat beroende/missbruk, är inte din identitet. Vi måste kasta ut allt som inte är vi.
Mer delar jag inte med mig för just nu. Kändes i mitt inre som att Gud inte vill att jag delar med mig om min identitet, iaf inte ännu. För att det är pärlor.
Men jag tänkte istället fråga. Vad är din identitet? Har du tänkt på det? Har du kommit fram till det? Du kanske känner att du borde göra något annat eller att du är någon annan än vad andra säger eller vad du tycker?
Okej, personligen förstår jag inte hur man ska komma på det utan Gud. Det var när jag blev "självmedveten" som jag förlorade min identitet. Så några kan ju tänka på det jag nyss sa också. Kram på er!
men åh vilka gosebilder o härligt att se!
kramkram ♥
URL: http://olivialice.se