Nu vill jag fortsätta på ett tema, utomjordningar. Detta var ett tema jag var mycket inne på förra året.

 

Mina första minnen med utomjordningar var när jag som liten kollade program om utomjordningar på TV. Jag tyckte det var intressant men jag tyckte mest det var obehagligt att kolla på. Egentligen trodde jag inte på utomjordningar. Varför jag började så småningom tro på utomjordningar var för att Tokio Hotel killarna pratade mycket om utomjordningar. Då fick jag bilden av att utomjordningar kan ju säkert vara annorlunda än vad jag föreställt mig. Om det finns udda personer, som ej passar in, som inte känner sig hemma här i världen, som ogillar systemet; då är det väl möjligt att det finns jordbundna utomjordningar. De kanske ser ut som helt vanliga människor, men kommer från en helt annan värld.

 

Jag började läsa om Indigo- och Kristallbarn och jag kände igen på mig på vissa punkter men jag fick inte full pott, som gjorde mig lite snopen för jag ville verkligen passa in i beskrivningen om Indigos. Sen började jag inrikta mig på läsning om starchild, men där passade jag inte in heller även om jag ville. Jag visste att jag var annorlunda, att jag inte nöjer mig med denna värld, så när jag inte passade in som starchild blev jag ju fustrerad. Kände att min stolthet sjönk. Kanske var jag ändå inte mer speciell än alla andra. Sen när jag läste att starchild tillverkas i labratoriom på andra planeter innan de föds och kommer in i den här världen var det både till obehag och lättnad för mig. Jag vill inte ha tillverkats i ett labratoriom. Vad vidrigt! Sen så finns det ju dem som tror på att de faktiskt är starchild och påstår att de vet till och med vilken planet de kommer ifrån. När jag sa det till min mamma sa hon att demoner kan ljuga.

 

Visste ni att man kan eller kommer snart kunna designa sitt eget barn i labratoriom? Det påminner mig mycket om Noastider då de fallna änglarna hade barn med kvinnorna och deras avkomma blev stora jättar (tryck på länken) som var dåtidens hjältar. Gud är ju skaparen, ingen annan. Jag undrar vad som händer med de stackars barnens själar när de blir tillverkade på de viset. Har de ens en själ? Även om människor kan skapa en fysisk kropp, kan de skapa en själ? Det är frågan.

 

Detta var alltså min berättelse om hur jag sökte mig själv, hur jag sökte min identitet. Jag fann inte min identitet i denna värld eller utomjordning men jag har definitivt funnit den i Kristus. I Bibeln står det att jag är skapad i Guds avbild, för ett evigt liv och att jag inte tillhör denna värld. Det betyder inte att jag är bättre, mer speciell eller mer utvecklad än alla andra. Det betyder bara att jag har funnit sanningen, mitt hem, tryggheten och friden. Nu så blev vi ju alla skapade i Guds avbild för ett evigt liv. Det är det mest naturliga, det bästa och det mest underbara. Livet är verkligen en gåva, vi själva är en gåva för oss, Gud är en gåva.

Jag skrev en låt för några år sen som gick så här "today we are lost, but tomorrow we'll be home".