Sv: Ja det ser så underbart smaskigt ut!

sv: Det tycker inte jag heller faktiskt. Men när det bara var Laila, Anders och Andreas för några år sen har jag för mig att en del klagade på det. Och att Anders skulle vara lite för snäll nu också, men enligt mig är det tur att han finns där för att alla som får ett nej inte ska bli lika ledsna. Det är ju liksom folks högsta drömmar som krossas trots att de också vill göra "bra tv".

Sv; du frågade mig om varför jag bär på en rädsla och skam. Det är svårt att förklara i text form, eller i en kommentar. Men det är klart man tar på sig ett visst ansvar för det som inträffat. Även om de i detta fall i den relationen jag var i inte förtjänade att bli behandlat på de sättet jag blev behandlat på så känner man en skam för den man var, och i bland är. Det gamla finns kvar. Man känner sig värdelös och ord som han en gång sagt körs som ett mantra i ens huvud. Även om han i dag inte lever så kan jag fortfarande höra hans röst i mitt huvud, hur han hotade mig till döds och hur hårt han brukade sparka mig mot revbenen när jag redan låg ner på golvet. Den rädslan är lika verklig nu som då..

Kram <3

Svar: Tack så mycket! :)

Sv: Det där känner jag igen ;) Jag lagade aldrig mat när jag bodde hemma men nu när jag bor i lägenhet så blir jag ju tvungen att laga liksom om jag vill ha något att äta och nu är jag faktiskt inte så dålig ;) haha!

Har du några roliga planer för helgen?? =) Kram!

Ha en trevlig fredagkväll i höstmörkret.. Kram..

sv: vad bra! med mig är det bara bra! Åh tack så mycket, vad glad jag blir!

Vad har du gjort idag då?